Social isolering

Social isolering innebär att en person har liten eller ingen regelbunden kontakt med andra människor. Det kan handla om att man har få sociala relationer, sällan träffar andra eller aktivt drar sig undan från sociala sammanhang.

Det är viktigt att skilja mellan social isolering och att trivas med att vara ensam. Vissa människor behöver mycket egentid och mår bra av det. Social isolering blir framför allt ett problem när ensamheten inte är önskad, när personen saknar stöd eller när tillbakadragandet påverkar måendet och vardagen.

Social isolering kan utvecklas gradvis. Personen kan först tacka nej till någon aktivitet, sedan dra sig undan ytterligare och till slut uppleva att det blivit svårt att ta kontakt med andra igen.

Social isolering kan ha många olika orsaker. Ibland är den en följd av livsförändringar, exempelvis en separation, flytt, sjukdom, arbetslöshet eller förlusten av en närstående.

Psykisk ohälsa kan också göra att personen drar sig undan. Depression kan minska energin och lusten att träffa andra, medan social ångest kan göra sociala situationer skrämmande.

Tidigare erfarenheter av mobbning, avvisande eller konflikter kan också göra att personen börjar förvänta sig negativa reaktioner från andra.

I vissa fall kan isoleringen först kännas som en lättnad eftersom den minskar stress eller obehag. På längre sikt kan undvikandet däremot göra tröskeln för social kontakt högre och förstärka känslan av ensamhet.