Våld i nära relationer

Våld i nära relationer innebär att en person utsätter en partner, före detta partner eller annan närstående för handlingar som skadar, skrämmer, kontrollerar eller begränsar. Våldet behöver inte vara fysiskt för att få allvarliga konsekvenser.

Psykiskt våld kan exempelvis innebära hot, kränkningar, förnedring, manipulation eller kontroll. Fysiskt våld kan handla om slag, knuffar, fasthållning eller andra handlingar som orsakar eller riskerar att orsaka fysisk skada. Sexuellt våld innebär sexuella handlingar utan frivilligt samtycke. Ekonomiskt våld kan innebära att en person kontrollerar eller begränsar den andras tillgång till pengar och ekonomiska resurser.

Kontroll och isolering är också vanligt förekommande. Det kan exempelvis handla om att begränsa vem personen får träffa, övervaka kommunikation eller skapa rädsla för vad som händer om personen inte följer vissa regler.

Våld kan förekomma vid enstaka tillfällen eller vara återkommande och eskalera över tid. Olika former av våld kan också förekomma samtidigt.

Att utsättas för våld kan påverka både den psykiska och fysiska hälsan. När en person under längre tid lever med rädsla, hot eller kontroll kan kroppens stressystem vara aktiverat under lång tid.

Det kan leda till exempelvis ångest, nedstämdhet, sömnproblem, koncentrationssvårigheter och stark vaksamhet. En del får traumarelaterade besvär, som påträngande minnen, mardrömmar eller starka reaktioner på sådant som påminner om det man varit med om.

Våld kan också påverka självkänslan och skapa känslor av skuld, skam eller hjälplöshet. Det kan bli svårt att lita på andra eller att känna sig trygg även efter att våldet har upphört.

Det är vanligt att den som utsatts försöker anpassa sitt beteende för att undvika nya konflikter eller våld. Sådana strategier kan vara viktiga sätt att hantera en hotfull situation och innebär inte att den utsatta personen bär ansvar för våldet.